medberoendeochvuxetbarn

Nu har julen varit. Och det är den finaste jul jag haft på länge!

Fin för att jag kunnat vara i mig själv, fin för att jag har fokuserat på det viktiga för mig, fin för att jag har en familj som bryr sig. Älskar mig. Fin för jag älskar mig själv.

Jag blev så medveten om hur "inlärd" min stress är och hur jag själv sätter höga krav för att andra ska tycka om mig.

Låter det konstigt? För mig med... Men när man är uppvuxen med att alltid söka efter bekräftelse så blir det en del av mig själv. En del av hur man är och tror att man blir älskad utifrån vad man gör.

Men idag vet jag. Jag vet att bara jag behöver vara nöjd med det jag gör. Jag vet att älska innebär att både ge och ta. Jag vet att allt går att förändra, det tar bara olika lång tid.

Så i år har min fokusering legat på de gåvor vi får som vi inte alltid ser. Min fokusering har legat på ödmjukhet och kärlek. Min fokusering har legat på mig själv, inte alla andra.

Och det hjälpte, det var inte ens svårt. Bara ovanligt;)

Tack

Sista tiden har jag fått tänka på första steget. Att jag är maktlös.

Det jag har kommit fram till är att jag ofta VET att jag är maktlös. Men det är inte alltid jag KÄNNER det.

Idag fick jag en rejäl utmaning. Jag grät, kände och bad om hjälp.

Och det var då jag fann den här bilden på diskbänken. Min högre makt som visar att jag aldrig är ensam?:)

När jag tjatar. Säger samma sak fast på olika sätt Om och om igen så vet jag...

När jag manipulerar och vill ha någon annan att må dåligt, riktigt dåligt, då vet jag...

När mina tankar bara surrar samma sak om och om igen och saken handlar om allt annat utom mig själv, då vet jag...

När jag går upp i falsett och låter ilskan i och rädslan styra, då vet jag...

ATT JAG KONTROLLERAR!

Kontroll för mig har varit en livlina. Jag har kontrollerat för att känna mig lugn. Att kontrollera är vanligt för mig i mitt medberoende. För många tror jag?

Kontroll är något jag får jobba med för när jag låter den styra så blir jag vilsen.

Idag har jag kommit en bit på vägen. Och vad stolt jag blir när jag inser att jag har börjat bryta mitt mönster!

När jag istället för att skrika försöker behålla mitt lugn, så vet jag...

När jag ringer min sponsor istället för att låta rädslan styra då vet jag...

När jag är ärlig mot mig själv och lyssnar istället för att alltid ha rätt då vet jag...

ATT JAG KAN VARA STOLT FÖR JAG LEVER MITT LIV. INTE BARA ÖVERLEVER!

Tack

Hej pappa!
Det är som en stor saknad och tomrum i mitt hjärta efter dig. Just nu är saknaden väldigt påtaglig och alla de fina minnena spelas upp om & om igen...

Runt julen var du alltid så engagerad och närvarande. Moa pratar mycket om dig, om hur mycket hon älskade rullrånen du bakade till oss varje jul. Hon pratar om när vi hälsade på och hon fick leka med vatten.

Jag saknar dig när jag står och lagar mat och bakar. Då brukade jag ringa och få hjälp av dig...

Jag saknar att se dig komma med bilen och klampa(ja du gjorde det:) in med vinterstövlarna för att fråga om kaffet är klart.

Jag saknar din mat, dina bakverk och ditt sällskap nu när julen är nära...

Vet du pappa, jag önskar att jag träffade dina syskon mer. För jag vill också ha kontakt med min släkt. Men det är aldrig för sent.

Varje gång jag bakar nu så är du levande i mina tankar. Varje gång jag lyckas med maten så är det du som hjälper mig. Varje gång jag hälsar på din släkt så gör jag det för oss båda. Varje gång jag pratar med dig hemma så är saknaden stor...

Jag kanske inte besöker din grav så ofta. Men min kärlek och saknad till dig är inte mindre för det. Det finns bara andra sätt att minnas dig för mig.

Ta mamma i hand och ha en god jul nu pappa. Så tar jag min familj i hand och gör mitt bästa för att ge dem min kärlek.

Jag saknar dig. God jul♥

Tack.