Smärtan är en bro till något annat!

Tänk att det var just du pappa som gav mig det största och viktigaste jag har i livet- mina möten och alanongrupper! Tänk att det är du pappa som är med mig i mina drömmar och jag känner din närvaro när jag är svag... Tänk att det var du pappa som gav mig så mycket i livet. Men såg det inte själv.
 
Det är onekligen en konst att leva sitt eget liv, speciellt om man som jag är medberoende. För ofta är jag så fokuserad på någon(eller alla) andra. Och oavsett hur hårt jag har jobbat med första steget- att inse att jag är maktlös- så kom jag alltid tillbaka till just detta setg. Det var helt enkelt något jag skulle lära mig...
 
Och så hände det som inte fick hända. För en kort period tog jag återfall i mina beteenden. Och vad innebär det? Jo för mig innbar det att jag började KONTROLLERA. Jag började SLÅ PÅ MIG SJÄLV och så slutade jag att TRO på att det fanns en lösning.
 
Men det jag fick med mig den här gången är att så länge jag är VILLIG att ändras så får jag hjälp på vägen! Det är som att saker sker av en anledning. Jag mötte människor som gav mig otroligt många viktiga funderingar. Jag gick på möten och fick höra precis det jag behövde. Det ringde vänner och jag fick ny energi. Och plötsligt(och fråga mig inte hur) så började jag att så på egna ben igen.
 
Skillnaden nu är att jag står i alla väder. Så oavset vad som händer runt om mig så vet jag en sak- jag klarar det här! För det gör vi alla. Men bara för att vi klarar oss igenom vissa saker så innebär det inte att det inte kommer att göra ont eller att jag inte skulle känns något. Jag känner och det kan göra så ont. Men smärtan är inget som  får mig att ge upp.
 
Smärtan får mig att tro på min egen högre makt. Jag vet att jag har två änglar som vakar över mig. Och det jag aldrig hann säga till min kära pappa. det som aldrig blev naturligt att säga mellan oss var att jag är så otroligt stolt att vara din dotter.
 
För du har gjort mig till den jag är idag. Och jag är en vuxetbarn som äntligen börjat hittat hem. Jag tror på att smärtan kan vara en bro över till något annat eller början på något nytt. Och så länge jag har den tron så är jag stolt att vara jag!

RSS 2.0