medberoendeochvuxetbarn

Tänk att det var så här ett "andligt uppvaknande" kunde kännas!

Jag känner mig mer harmonisk och gläds åt nuet i vardagen!

Det är så mäktigt att se någon annan människa växa! Idag fick jag min första kram och leende av pojken jag jobbar med. Och tro mig, det var lycka!

Idag kände jag mig så stolt över en annan människa! Jag beundrar dig och älskar dig- precis som du är! För du gör framsteg och växer-varje dag!

Jag har fått hjälp av Moas pappa så jag kunde jobba. Vilken känsla att verkligen ta emot hjälp- tack!

Daniel min kärlek har varit borta några dagar och jag SAKNAR honom. Och hur vacker är inte det- att få känna sig älskad och saknad. För mig är det stort.

Tack

Det är lätt att ställa upp och göra för andra sånt som jag själv behöver. Men att göra utan att sträva efter bekräftelse... DÄR är min utmaning.

Det är lätt att se vad som är fel och vilken lösning som finns. Men att se det och fokusera på min del... DÄR är min utmaning.

Det är lätt att vilja vara perfekt. Men att istället jobba för att göra framsteg... DET är min utmaning.

Det är lätt att låta känslorna styra och agera efter dem. Men att istället våga stanna upp och ringa min sponsor... DET är min utmaning.

Det är inte konstigt att jag är så här, agerar så här, känner så här. Det har sin anledning. Anledningen är att jag är medberoende och vuxet barn.

Det intressanta är vad jag gör med allt detta idag. Hur jag jobbar med programmet och stegen.

Jag försöker allt vara ärlig med mig själv och inse min maktlöshet... Det är början..!

... Så vet jag att jag är på rätt väg.

Rädsla är en känsla jag(och säkert andra medberoende) inte vill känna. Så jag gör allt för att den ska försvinna så fort som möjligt.

Men idag vet jag att det är just den känslan som gör att jag växer.

Så då handlar det om vad jag gör när jag känner den(INTE vad jag är VAN att göra). Idag stannar jag upp, andas och ber om hjälp.

Jag kan ringa min sponsor eller någon annan i Alanon om den hjälpen. Och min högre makt.

Sedan vet jag att en känsla alltid går över. Och bör den gör det har något positivt hänt. Jag har utvecklats och lärt mig något om mig själv.

Tack

...är helt klart relationen med mig själv. Den relationen glömmer jag ofta bort hur viktig den är för att jag ska ha sinnesro och må bra.

Det gick upp för mig hur viktig den är när jag vaknade med ångest en dag. (Och detta är framsteg. Förut vaknade jag med ångest varje dag/natt!)
Jag valde att ringa min sponsor trots att klockan inte ens var sju. Men så fick jag också precis det jag behövde- hon kontrade med- "vad har DU gjort för att DU ska må bra istället för att fokusera på andra??

Och just den dagen var det inte ett lätt svar. Men med lite hjälp så insåg jag att jag kan göra det enkelt. Slå på musik som gör mig glad. Göra något som jag mår bra av. Och just då blev det heminredning.

Så nu har jag min egen "myshörna" med sinnesrobönen som en väggdekoration vid min sida.

Vilken gåva, och allt för att jag hade en dålig dag...

Men jagfick öva på att bygga upp relationen med mig själv. Och jag insåg hur viktig JAG är i mitt liv.

Det är en gåva att trivas med sig själv och vara ärlig med mina känslor. Kanske inte alltid lätt, men det behöver det inte vara. Så länge jag utvecklas:)

När någon har tappat hoppet om sig själv. När någon inte längre vet vad som är rätt & fel. När någon är vilsen och gör allt för att bara platsa in...

Då vill jag finnas & göra mitt jobb. Det är när jag träffar barn som utmanar mig som jag känner mig som mest levande.

Det kan vara riktigt tufft. Upplevas omöjligt vissa stunder. Men så händer det något. Litet för alla andra men stort för den människan, och det är då jag känner lycka!

Det kan vara när jag får en extra mild blick, en kram eller känslan att människan vill något mer än att bara kämpa och överleva.

På nåt vis känner jag igen vilsenheten, känslan av ensamhet och att bara överleva livet. Och om jag kan göra något för en människa i samma situation så räddas också en del av mig. Som så länge varit sårat.

När jag vill ge upp tänker jag- aldrig, jag ska visa att vuxna går att lita på. Jag ska visa att alla har ett val.

Idag är jag skör. Idag är jag inte mitt starkaste jag. Idag tvivlar jag på mig själv.

Att börja nytt jobb innebär mognad och växande. Men på vägen så kan det upplevas intensivt, jobbigt och ibland lite tvivlande.

Men jag vet att allt har en mening. Jag vet att jag är där jag ska. Jag vet att jag behöver sömn.

Ser fram emot när allt landat och jag har accepterar vardagen igen...

Tack

En känsla av glädje och förhoppning infinner sig just nu. Det är just nu jag skulle kunna dela om detta på fb. Eller dela en bild på indragen. Och det gör jag, ibland:)

Men när känslan är så här underbar så vill jag behålla den. Njuta av den och fortsätta leva här & just nu!

Därför fick känslan bottna i mig och istället väljer jag att beskriva den.

Ni vet när allt klaffar. Bör livet känns som en film. När lyckan är total, men det är inget sensationellt som hänt. Så är det nu.

Mia kom hem idag. Vi gick ut och lekte i snön. Daniel snickrade. Alla bidrog på sitt vis.

Och så stannade jag upp och tänkte vad jag ville ha ut av tiden när Moa kommer. Då var det lätt.

Vi valde spel och fila istället för TV. Vi valde varandra istället för fantasin. Vi valde vardagen istället för den amerikanska drömmen. Verklighet.

Så enkelt var det- och vet ni? Jag njöt av att leka, vara och spela. För det var äkta.

Tack

Nu har julen varit. Och det är den finaste jul jag haft på länge!

Fin för att jag kunnat vara i mig själv, fin för att jag har fokuserat på det viktiga för mig, fin för att jag har en familj som bryr sig. Älskar mig. Fin för jag älskar mig själv.

Jag blev så medveten om hur "inlärd" min stress är och hur jag själv sätter höga krav för att andra ska tycka om mig.

Låter det konstigt? För mig med... Men när man är uppvuxen med att alltid söka efter bekräftelse så blir det en del av mig själv. En del av hur man är och tror att man blir älskad utifrån vad man gör.

Men idag vet jag. Jag vet att bara jag behöver vara nöjd med det jag gör. Jag vet att älska innebär att både ge och ta. Jag vet att allt går att förändra, det tar bara olika lång tid.

Så i år har min fokusering legat på de gåvor vi får som vi inte alltid ser. Min fokusering har legat på ödmjukhet och kärlek. Min fokusering har legat på mig själv, inte alla andra.

Och det hjälpte, det var inte ens svårt. Bara ovanligt;)

Tack

Sista tiden har jag fått tänka på första steget. Att jag är maktlös.

Det jag har kommit fram till är att jag ofta VET att jag är maktlös. Men det är inte alltid jag KÄNNER det.

Idag fick jag en rejäl utmaning. Jag grät, kände och bad om hjälp.

Och det var då jag fann den här bilden på diskbänken. Min högre makt som visar att jag aldrig är ensam?:)

När jag tjatar. Säger samma sak fast på olika sätt Om och om igen så vet jag...

När jag manipulerar och vill ha någon annan att må dåligt, riktigt dåligt, då vet jag...

När mina tankar bara surrar samma sak om och om igen och saken handlar om allt annat utom mig själv, då vet jag...

När jag går upp i falsett och låter ilskan i och rädslan styra, då vet jag...

ATT JAG KONTROLLERAR!

Kontroll för mig har varit en livlina. Jag har kontrollerat för att känna mig lugn. Att kontrollera är vanligt för mig i mitt medberoende. För många tror jag?

Kontroll är något jag får jobba med för när jag låter den styra så blir jag vilsen.

Idag har jag kommit en bit på vägen. Och vad stolt jag blir när jag inser att jag har börjat bryta mitt mönster!

När jag istället för att skrika försöker behålla mitt lugn, så vet jag...

När jag ringer min sponsor istället för att låta rädslan styra då vet jag...

När jag är ärlig mot mig själv och lyssnar istället för att alltid ha rätt då vet jag...

ATT JAG KAN VARA STOLT FÖR JAG LEVER MITT LIV. INTE BARA ÖVERLEVER!

Tack

Hej pappa!
Det är som en stor saknad och tomrum i mitt hjärta efter dig. Just nu är saknaden väldigt påtaglig och alla de fina minnena spelas upp om & om igen...

Runt julen var du alltid så engagerad och närvarande. Moa pratar mycket om dig, om hur mycket hon älskade rullrånen du bakade till oss varje jul. Hon pratar om när vi hälsade på och hon fick leka med vatten.

Jag saknar dig när jag står och lagar mat och bakar. Då brukade jag ringa och få hjälp av dig...

Jag saknar att se dig komma med bilen och klampa(ja du gjorde det:) in med vinterstövlarna för att fråga om kaffet är klart.

Jag saknar din mat, dina bakverk och ditt sällskap nu när julen är nära...

Vet du pappa, jag önskar att jag träffade dina syskon mer. För jag vill också ha kontakt med min släkt. Men det är aldrig för sent.

Varje gång jag bakar nu så är du levande i mina tankar. Varje gång jag lyckas med maten så är det du som hjälper mig. Varje gång jag hälsar på din släkt så gör jag det för oss båda. Varje gång jag pratar med dig hemma så är saknaden stor...

Jag kanske inte besöker din grav så ofta. Men min kärlek och saknad till dig är inte mindre för det. Det finns bara andra sätt att minnas dig för mig.

Ta mamma i hand och ha en god jul nu pappa. Så tar jag min familj i hand och gör mitt bästa för att ge dem min kärlek.

Jag saknar dig. God jul♥

Tack.

Ytlighet. Det stör mig, påverkar mig, berör mig.

För mig är ytlighet när man bara ser framför sin egen näsa. Man tänker alltså inte "om det händer mig..".

Ytlighet är när människor inte står för vad de känner säger och menar.

Ytlighet är när det ska se ut som om allt är "himmelskt bra" och det själva verket är tvärt om.

Ytlighet är när materiella saker framhävs som det viktigaste i livet. Viktigare än att bara vara här och nu.

Ytlighet är när ärligheten försvinner och ersätts av... Ytlighet.

Det är alltså ett hett ämne som påverkar mig. Inget speciellt har hänt. Det är små saker i livet- vanliga saker.

Jag har inte alla svar. Jag är ingen allvetare. Jag gör fel och misstag.

Men jag försöker vara ärlig mot mig själv och andra. Och när jag inte lyckas försöker jag gottgöra för det jag gjort fel.

Jag vill gärna ha ett fint hem, fint omkring mig. Men försöker stanna upp och se det viktigaste i livet- min familj och deras hälsa. Vad gör damm i hörnen, begagnade möbler eller blommor som vissnat om jag har min familj i livet?

Vad gör det att svara ärligt på en fråga- som "hur mår du" istället för att alltid bara le? Jag har alltid försökt visa ett sken av att jag är glad. Men när jag vågar visa mitt rätta jag, accepterar jag mig själv och andra bemöter mig för den jag är.

I mitt jobb får jag ofta höra om vilken syn man har på "andra barn". Alltså inte sina egna. Men vad händer om vi börjat att tänka "tänk om det var MIG ELLER MITT BARN det gällde". Hur skulle vi agera då?

Så om vi börjar att vara ÄRLIG mot oss själva- vad händer då? För mig är det ett steg i att jobba med mig själv och få bort ytligheten i mitt liv.

Tack, over and out!

Ibland kan jag känna mig så otroligt obetydelsefull och liten. Rädd och ensam.

Och ibland känner jag mig stark, full med hopp med massor av energi och känsla av att kunna göra skillnad.

Får JAG alltid bestämma väljer jag det senare alternativet. Men jag har även insett att det krävs nedgångar och utmaningar för att komma framåt. Eller känna mig nöjd med livet.

Jag har makten att jobba med MIG SJÄLV & MINA KÄNSLOR men inte vad som händer runt om mig.

Däremot övar jag på att ha tilliten till livet, vad som händer- min högre makt.

Har jag den tilliten vet jag att oavsett vad som händer i mitt liv så har det en mening. Det är som det ska vara.

Och hittills så har det stämt. Även de mest jobbiga kriserna har lett till nya möjligheter och ett rikare liv.

Låt mig berätta.... När min pappa fick åka på behandlingshem och jag hade otroligt jobbigt så gav det oss FYRA NYKTRA ÅR TILLSAMMANS. Det gav mig KÄRLEK & TILLIT.

När jag gick ifrån min dotters pappa var jag helt vilsen och trodde jag skulle tå sönder. Även om jag just då gick mer vilsen så blev det också min vändning i livet.

Vändningen gjorde så hav sökte kuratorhjälp,gick på fler Alanon möten och det är det bästa redskap jag har för att må bra idag.

Så jag satsar på TRON TILL MIG SJÄLV & min högre makt. Det hjälper mig...

Tack