Plötsligt händer det, och då bara vet man!
Plötsligt händer det, och då behöver jag inte stäla mig frågan- hur vet jag NÄR det händer. Man bara vet det. Precis som att lära sig cykla, bli kär eller lära sig något nytt.
Och nu vet jag, jag är tillfrisknande vuxet barn som har kapitulerat och tagit första steget både mentalt och känslomässigt. Och jag kan inte uttrycka hur TACKSAM jag är för att jag har min högre makt vid min sida. Som alltid har trott på mig när jag själv inte vågat. Som vet vilket väg jag ska ta när jag själv är vilsen.
Det finns verkligen inget facit som kan beskriva hur någon annan kan göra.Det enda jag kan säga är att så länge man har viljan så är man på rätt väg. Mer behövs inte, rester ordnar sig. Om man bara vågar ha tilliten till sin högre makt, livet eller något nnat än sina egna hjärnspöken...
För det är precis vad det är när man är medberoende. Jag hade inga sunda tankar som kunde ta mig vidare. Istället höll de mig fast i ett destruktivt beteende som inte alls gav mig sinnesro.
Så vad gjorde jag? Jo, jag delade med mig av mina tankar och känslor. Jag bad om hjälp. Och jag bad om viljan att VÅGA när det var svårt.
Tack.
Kommentarer
Trackback
