" Jag vill ju veta vad jag vill med livet- vart jag är på väg."
Depression. Diagnosen är ställd men för mig har det inte gått in än. Jag? Vad innebär det för mig? Var ska jag göra?
Igår satt jag mig & åt lunch på ett cafe för mig själv. Känslan av att vilja vara själv men inte ensam fick mig att fatta beslutet. Och det var riktigt skönt. Jag åt min mat, tänkte mina tankar, läste min tidning och lyssnade på människorna runt om mig...
Bredvid satt två tjejer och pratade om var de stod i livet, så många bekymmer & funderingar trots den unga åldern. Och så kom det... Kommentaren som fick mig att verkligen börja fundera...
" Jag vill ju veta vad jag vill med livet- vart jag är på väg."
Och där satt jag & är snart 30 med precis samma bekymmer och funderingar. Jag ville så gärna svara- ha inte för stora krav på er. Lev & låt leva,
Så gick det upp för mig att det är samma svar för mig... Jag behöver inte prestera, veta eller kontrollera den här situationen. Jag behöver bara leva och lära.
Vilken möjlighet, det här kan bli början på något nytt.
