BORT MED YTLIGHET!
Ytlighet. Det stör mig, påverkar mig, berör mig.
För mig är ytlighet när man bara ser framför sin egen näsa. Man tänker alltså inte "om det händer mig..".
Ytlighet är när människor inte står för vad de känner säger och menar.
Ytlighet är när det ska se ut som om allt är "himmelskt bra" och det själva verket är tvärt om.
Ytlighet är när materiella saker framhävs som det viktigaste i livet. Viktigare än att bara vara här och nu.
Ytlighet är när ärligheten försvinner och ersätts av... Ytlighet.
Det är alltså ett hett ämne som påverkar mig. Inget speciellt har hänt. Det är små saker i livet- vanliga saker.
Jag har inte alla svar. Jag är ingen allvetare. Jag gör fel och misstag.
Men jag försöker vara ärlig mot mig själv och andra. Och när jag inte lyckas försöker jag gottgöra för det jag gjort fel.
Jag vill gärna ha ett fint hem, fint omkring mig. Men försöker stanna upp och se det viktigaste i livet- min familj och deras hälsa. Vad gör damm i hörnen, begagnade möbler eller blommor som vissnat om jag har min familj i livet?
Vad gör det att svara ärligt på en fråga- som "hur mår du" istället för att alltid bara le? Jag har alltid försökt visa ett sken av att jag är glad. Men när jag vågar visa mitt rätta jag, accepterar jag mig själv och andra bemöter mig för den jag är.
I mitt jobb får jag ofta höra om vilken syn man har på "andra barn". Alltså inte sina egna. Men vad händer om vi börjat att tänka "tänk om det var MIG ELLER MITT BARN det gällde". Hur skulle vi agera då?
Så om vi börjar att vara ÄRLIG mot oss själva- vad händer då? För mig är det ett steg i att jobba med mig själv och få bort ytligheten i mitt liv.
Tack, over and out!
