medberoendeochvuxetbarn

Min personliga resa har inte alltid varit som alla andra, och det är nu när jag förlorade min enda förälder som var kvar i livet som jag har beslutat mig för att skriva hur det är att vara medberoende och vuxet barn. Det är svårt att sammanfatta mitt liv i ett enda inlägg, men alla resor har en början- så även min. För den enda resa och berättelse jag kan skriva till er om är MIN egen. Alla i min omgivning har nog sin egen version...

Jag växte upp tillsammans med mina två äldre syskon och mamma när jag var liten. Pappa och mamma skilde sig när jag var under året. Då hade mamma levt med min pappas drickande i 18 år och och beslutat sig för att nog fick vara nog. När jag var 2 år träffade min mamma en ny man i sitt liv och han har varit som en pappa för mig hela livet. Mamma fick komplikationer med sin diabetes när jag var 10 år och började därför med dialys.

Min barndom är trots allt fylld av bra och varma minnen och jag är stolt över min mamma. Hon gjorde allt hon kunde för mig och gav mig kärlek i massor. Därför var det väldigt svårt när hon dog 2005. Hon hade nyss opererat sig för kärlkramp när de ringer efter oss anhöriga dagen efter. Jag minns det som om det vore igår, all rädsla, panik och ångest. Det tog ett dygn innan och somnade in, och hon kämpade för att överleva ända in till sista andetaget.
Då var jag 22 år och väntade mitt första barn. Smärtan som jag upplevde just då går knappt att beskriva. Det var som om mattan drogs undan framför mina fötter och jag visste inte på vilket ben jag skulle stå.....

Ett år tidigare hade min pappa kommit in på ett behandlingshem. Och den historien är också en smärta i mitt liv. Efter flera års drickande hittar vi min kära lilla pappa helt utslagen på soffan i sin stuga. Jag kan fortfarande minnas doften av avföring och unken lukt efter rester och sprit. Vi, hans egna barn ringde polisen och bad dem sätta LVM (http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880870.htm)på honom. Och eftersom han var en fara för sitt eget liv så var det precis vad som hände. Vilket bidrog till att han kom in på ett behandlingshem för alkoholister(AA). Det höll honom nykter i över fyra år, och efter det första året gick alltså min älskade mamma bort....

Precis som många andra trodde även jag att pappa nykterhet var lösningen på mina egna problem. Så när han börjad att dricka igen blev jag tvungen att göra ett val- följa med i hans återfall eller välja en annan väg att leva mitt liv. Och det var precis vad jag gjorde- jag valde att leva och inte enbart överleva mitt liv. Idag är jag glad att jag gjorde det valet. För jag har funnit sinnesro och lever mitt liv fullt ut- precis som jag själv vill. I både med och motgångar!

För två veckor sedan fick jag säga farväl även till min pappa. Och idag är jag oerhört tacksam över de fina år vi fick tillsammans. Jag är tacksam att han gav mig det viktigaste redskapet för att klara mig själv i livet- alanon. (
http://www.al-anon.se/)

Idag vet jag att allt handlar om val jag gör i livet. Bara för att jag har en viss barndom och uppväxt så är jag inte dömnd att leva mitt liv så. Jag har valt att leva mitt liv fyllt med glädje och kärlek. Jag har valt att våga bli älskad och våga chans i livet för att känns att jag lever. För om jag inte skulle göra detta, så skulle jag inte leva MITT liv. Då skulle jag låta rädsla och sjukdommen styra, istället väljer jag en annan väg.  Just så enkelt och svårt är det!

Nu ska jag gå och njuta av mitt egna sällskap(och så har det inte alltid varit) framför tv:n. Jag uppskattar om ni lämnar kommentarer, funderingar, ris och ros.

Tack.