medberoendeochvuxetbarn

Det har varit en lång väg att jobba med de tolv stegen som medberoende och vuxet barn. Men jag ångrar inte ett steg på vägen!

För sju år sedan gick jag min första anhörigvecka och började inse att det inte bara var pappa som var sjuk i sitt missbruk. Men det skulle ta hela fyra år till innan jag började att tycka att alanonmöten hjälpte och innan jag hittade min egen sponsor.

Jag minns hur jag brukade gå sporadiskt på möten, men det "klickade" aldrig. Så när jag fick möte en tjej som enligt mig berättad hela mitt liv utifrån sin egen livshistoria- det var då jag kände att jag inte var ensam. Och tiden gick vidare och jag fortsatte att gå på mina möten. Så när jag fann ett förtroende för en i gruppen så frågade jag om hon ville bli min sponsor och i samma veva började jag att jobba med stegen.

Jag vet att jag hade som mål att göra klart stegen så fort som möjligt, men tänk- där hade jag fel! Idag är det 2 år seda jag gjorde mitt första steg (Att inse att jag är maktlös) och idag jobbar jag med det nionde steget (att gottgöra alla de jag gjort illa). Och jag har inte ett dugg brottomt att bli klar. Jag är helt säker att jag kommer att göra det jag behövder när jag är redo och under tiden har jag fullt upp att leva mitt liv.

Det jag har haft svårt med och som fortfarande är ett käsnligt ämne att prata om är- MIN HÖGRE MAKT. Innan jag visste något om alanon så skrämde ord som "GUD" & "HÖGRE MAKT" mig när jag läste texter eller var på möten där detta delades om. Tänk att dessa ord är så stark och påverka oss alla på något sätt. Vissa blir rädda, porovocerade och tillbakadragna. Medan andra blir glada och finner tröst i just GUD.
Jag har hört att jag är med i en sekt och att man blir hjärntvattad av "att gå med" i dessa möten. Men idag ler jag bra av tanken.

Under min egen resa har jag funderat mycket på vad gud är för mig och hur jag ställer mig till detta. I början fick "min" gud vara mamma som vakade över mig när jag hade det svårt. Sedan använde jag mig av gruppen när jag gick på möten för att lätta mitt hjärta och på något sätt fick de ta över min smärta.

Jag mötte en nykter alkoholist som utryckte sig så här: "När jag levde i mitt missbruk fick jag ofta höra att AA skulle tvinga mig att tro på GUD och att de hjärntvättar människor. Men när jag gick med på behandling så insåg jag att det spelar ingen roll om folk tror att jag är tokig om jag tror på GUD. För är det GUD som hjälper mig att hålla mig nykter så får det vara så".

Någonstans i detta finns även min sanning. Genom att tro på att det finns någon som hjälper mig i livet så känns allt enklare och då känner jag mig aldrig ensam.
Men jag väljer att kalla honom "MIN HÖGRE MAKT". Idag är min högre makt regnet som faller utan för mitt fönster. Igår var det en vän som fanns när jag behövde någon. Vem vet vad det är i morgon....


Tack.